The Love Of My Life
Hej allihopa! I denna post tänkte jag skriva om mitt livs kärlek, min partner, min sambo, min bättre hälft. Personen i mitt liv helt enkelt. Vår historia och lite tankar och anekdoter kring den.
Utan att vara för utförlig och långtråkig så förtjänar alla historier en inledning. Första gången jag såg henne var den 28:e februari 2022. För mig började dagen som en helt vanlig måndag. På agendan stod det plugg och fotbollsträning. Det var mer eller mindre hur alla mina dagar såg ut under denna period i mitt liv. Jag pluggade mellan 08-15 och sedan var det träning 19-21 men nog om det. Ungefär 20 minuter innan jag skulle bege mig hemifrån ringde en vän till mig. Han förklarade att han skulle styra ihop någon form av tillställning hemma hos sig, smått stressad konfirmerade jag min närvaro och åkte mot Bollstanäs (där jag spelade under tiden). Efter träningen var kände jag mig tvungen att dra ihop en vit lögn till min far om varför jag behövde få skjuts till nacka istället för hem. Jag påpekade att jag hade ett projekt med min tilldelade grupp i skolan och att vi skulle slutföra projektet hemma hos en av medlemmarna. Han nappade och ungefär en halvtimme senare var jag hemma hos min kompis.
Vi umgicks i drygt en timme jag och ungefär fem andra ungkarlar innan det kom förbi ett gäng tjejer. Vissa hade jag stött på någon gång tidigare andra inte. När hon kom in i rummet var det som att hela min värld vändes upp och ner. Nu i efterhand vet jag att hon egentligen inte skulle vara där. Hon agerade skjuts åt sin kusin och skulle åka efter avlämning men valde att stanna kvar. Från och med den stunden visste jag att jag var hennes, och bara hennes om hon ville ha mig. Jag hade haft lite att dricka och hon var spiknykter, men jag ville ändå starta en konversation. Det tog mig inte så långt om jag ska vara ärlig. Rätt så avvisande och ointresserad men jag lyckade trots detta få fram ett o annat leende och skjuts hem. Det var det mest strålande leendet jag någonsin har skådat, jag kände inte igen mig själv för fem öre. Jag hade gått och drunknat i kärlek en helt vanlig måndag och visste inte hur jag skulle ta mig till. Man kan bli galen av kärlek brukar man ju säga men jag kunde verkligen inte bete mig normalt i hennes närvaro. Jag satt och stirrade på henne hela bilresan hem och det gick inte att ta ögonen ifrån. I slutet av färden hade jag samlat ihop tillräckligt mycket mod för att fråga om någon form av kontaktinformation vilket hon artigt gav mig, trots att jag är helt övertygad om att det inte fanns en gnutta intresse. Jag tackade för kvällen samt skjutsen och begav mig in till mig. Absolut inget märkvärdigt hade egentligen inträffat under kvällen, men jag kunde inte låta bli att känna mig som en liten pojken inombords. Jag var konstant fnittrig och glad från och med den stunden och kanske en vecka framåt, mitt humör gick inte att vända på. Jag vet att det kanske låter överdrivet, men jag ringde runt till alla mina närmaste vänner och uttalade mig som att jag har hittat min framtida fru.
Denna historia kräver en del två och kanske till och med en del tre för att göra den rättvisa, för faktum är att detta må ha varit februari 2022 men vi blev inte tillsammans förrän januari 2024. Trots detta lämnade hon aldrig mitt huvud under mellanperioden och det kommer hon heller aldrig att göra. Jag kommer aldrig glömma den känslan när jag fick syn på henne för första gången. Kärlek vid första ögonkastet, kalla det vad du vill men helt underbart var det. Det är intressant hur man kan förlora sig själv i någon man aldrig har träffat förut och att man kan få en sån längtan efter mer, som i sin tur leder till osunda beslut, förvirring, tomhet och rå desperation. Med facit i hand var allt värt det för äkta kärlek. Hålen i historian kommer att fyllas in med tiden, det lovar jag.
Jag vill även passa på att dela med mig av en tanke som jag tror att många kan relatera till, speciellt dom som har hittat sin person i livet. Denna tanke bygger på att oavsett vilka beslut man ångrar i livet så har det nu visat sig att alla beslut på ett eller annat sätt har fört oss till varandra. Om jag inte hade valt att börja plugga direkt efter gymnasiet hade vi nog aldrig träffats, om jag hade tagit hänsyn till min hälsa och återhämtat mig efter träningen istället för att åka till min vän hade vi nog aldrig träffats. Eller hade vi det? Var det bara en tidsfråga? Var allt i ödets händer från första börja? Ingen vet. Allt jag vet är att hon är det bästa som någonsin har hänt mig. Det finns inte tillräckligt med positiva adjektiv eller superlativ för den delen för att rättvist kunna beskriv personen Emmie Lindholm. Hon är mitt allt och kommer för alltid vara det.
Något jag inte bara tror på utan är övertygad om är att alla människor har sin person, och jag är oändligt tacksam över att ha hittat min! Plus att kärlek vid första ögonkastet är långt ifrån en myt trots att det inledningsvis kan vara ensidigt. Tack för mig, vi hörs!
